av typen stereotypen

Jag kommer ihåg samtal jag hade för ganska länge sedan som innehöll ett resonemang som fortfarande dyker upp då och då, mestadels på radio nu för tiden eftersom min val av umgängeskrets snöat in sig på likatänkande (tänka sig va så märkligt). Resonemanget är att subkulturer eller sociala grupperingar med egna klädkoder, musikgenrer, eget språkbruk osv egentligen lever efter samma mönster som den stora normen, fast i mindre skala. Att det inte är någon skillnad mellan att vara stereotyp eller normativ inom ett litet sammanhang jämfört med inom ett större. Och särskilt att alla de som ”tror att de är annorlunda eller speciella” faktiskt är lika autonoma som resten av människorna på planeten.

Det är ett väldigt ytligt resonemang som ändock är väldigt, inte bara svårt utan även, krångligt att argumentera emot. Det största problemet med resonemanget är att det förutsätter en värdering som inte är självklar, i likhet med resonemang vi till vardags brukar kalla för jantelagen. Det finns ju ingen logik i att påpeka att en person inte är speciell, särskild eller annorlunda om det inte finns någon anledning och något som inte går att argumentera emot är att denna anledning inte är att välgöra den specielle.

Jag skulle alltså vilja säga att ett negativt resonerande kring människors val av social grupptillhörighet är korkat. Däremot så är allting som är korkat också ofta väldigt roligt. Tycker en inte det så har en brist på självdistans. Lite.

Men före det roliga så måste jag påpeka en sak angående sociala grupperingar och identitetens koppling till social grupptillhörighet. Vilket torde vara mest påfrestande som tex tonåring; att vara got eller att vara svenne? Kvinna eller man? Offer eller mobbare? Det finns andra maktstrukturer än endast de enorma och självklara som det skrivs böcker om (om än för få) och det är mycket mer påfrestande att bryta en mer omfattande norm än en mindre sådan.

Människor som gör jobbiga saker pga en övertygelse är imponerande.

Jag skulle också vilja säga att jag anser det bättre att tro för bra om sig själv än att tro för dåligt om sig själv. Så, om en känner sig stolt över tex att vara normbrytande och tycker en är lite extra speciell så ska en fan få känna så (oavsett hur ”mycket” eller i hur stor omfattning (vad det nu betyder)). Avundsjuka fegisar som inte vågar annat än anpassa sig efter gängse strukturer kan hålla käft, stå kvar och ruttna i ledet. (vadå utbildad vit medelklass hävdar sig mot alla andra med lägre social status)

Ja just ja, det roliga. Här går jag och engagerar mig känslomässigt gentemot ett fenomen jag ftf endast har i huvet…

Jag tänkte jag skulle vara lite spydig mot Emma och svara på hennes punktlista eftersom vi är inne på ämnet. Frågan är sammanfattat om jag är Sofo-människa eller inte:

1. Jobbar ”frilans” inom ”media” – Torsk direkt. Ett Sofo-poäng.
2. Har ett par persienn-solglasögon – Ja precis och så klart bara för sarkasmens skull. Två Sofo-poäng.
3. Har ett kontor på söder med öppna dörrar ut mot gatan. – Vafaan. Tre poäng.
4. Har testat att ha skägg/musche bara för att. – Well, jag hade knappt varit på Söder i Sthlm när jag odlade en mustasch och Sofo fanns inte ens då så den tänker jag inte ta poäng för. Ha!
5. Har du en tygpåse med tryck från en festival. – Nä fy fan. Vadå livstilsvarumärke. Pengar på festival används till mat och dryck. Allt annat är, well, slöseri på resurser.
6. Är genuskorrekt. – Nu börjar det lätta över bröstet känner jag. Genuskorrekt som snubbarna är på arkitektfest är jag verkligen inte. Queerteori som favorithobby känns några ribbor högre upp svarar jag på den utan hejd.
7. Har en utpräglad stil som du tror du är ensam om men egentligen har många andra det också, hintar med en liten stildetalj att du gillar något som andra smågrupper kan känna igen och känna samhörighet. – Ja den här är ju svår och den tangerar ju verkligen det jag skrivit om ovan. Jag svarar att jag är en konsekvens av min kultur och att jag huserat mig hos sådana människor som bejakat samma del av den kulturen som jag själv. Det finns många sånna i Sofo. Fyra poäng.
8. Går på småklubbar och lyssnar på västtysk avantgardrock. – Eh. Nej.
9. Dricker chailatte? – Det vet jag inte ens vad det är. Jag dricker Trocadero. Trocadero är gott.

Prick på hälften! Ja jag är också av typen stereotypen. Typiskt.

PS. Emma, kan du inte leta upp programmet på SR? Jag vill ju lyssna nu ju!