centrumhets

Igår mitt i natten när det börjat bli ljust för länge sen så knatade jag omkring på söder, på väg hem, och gick förbi ett gäng som snackade ganska vilt om något. Ni vet de brukar göra det, de där gängen. Hur som helst så var de eg inte så gänglika utan mer svenssonaktiga i den klassiska konstellationen (man+kvinna)+(man+kvinna). Vad de har mellan benen bryr jag mig inte om – det var deras genus som var klassiskt framträdande. Hur som helst så var det mest kvinnorna som pratade och eftersom deras spörsmål handlade om könsroller så började jag så klart lyssna.

Brudarna, i synnerhet hon som hade tajtast kjol och högst klackar, pratade (om jag sammanfattar) om hur fulla kvinnor får skit för att de är fulla medan fulla män ses som normalläge. De beklagade sig över detta och ansåg att det var ett orättvist behandlande av individer utefter deras kön. Snubbarna stönade mest emot och ville inte hålla med även om de inte hade något egentligt argument emot.

Jag hann gå i närheten av dem flera hundra meter så jag lyckade snappa upp jäkligt mycket av vad det var de sa.

Jag log hela tiden.

alla män är homo

Bra rubrik inte sant? Tänk dig den på Aftonbladets löp! Alla hjärnor fyller på med ”…sexuella”.

”Sannolikheten att en man följde en man var två gånger så stor som att en man följde en kvinna.”

Förvånande kanske det inte är och frågan kanske mest är vilka faktorer som gör denna könsuppdelning. Den som läser hela den korta artikeln ser också att de påpekar att ”andra sociala nätverk mest använts av kvinnor” vilket för mig är mer intressant, om inte annat då det också är en en märklig genuskonsekvens.

Nu – möte.

hjälp mig snälla

Ok, jag har ett problem. Jag måste ta semester.

”Vadå ‘problem’!?!” tänker nog de flesta men jag är ju lite knasig av mig, ni vet. Grejen är den att jag har lovat alla andra att vara ledig i en vecka nu i juli. Lovat alla andra eftersom det är det alla andra tjatar om – jag själv har ju inga problem med att bränna ut mig själv och fortsätta jobba dygnet runt året runt for ever and ever and ever. Liksom.

Så, jag måste ”ta ledigt”. Detta innebär också, i mitt fall, att jag måste åka bort någonstanns. Koppla av ”hemma” är en omöjlighet för undertecknad. Resan behöver inte nödvändigtvis vara bort från Sverige men jag lever ju bla efter filosofin att ”ska en göra något så ska en göra det ordentligt” och då passar det ju bättre att åka halvvägs runt klotet när det väl vankas.

Jaha. Men sen då.

1. Jag har ingen att åka med.
2. Jag har inte en aning om vart jag ska åka.
3. Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra när jag väl är där vart det nu är.

Jag behöver alltså någon att åka med som vill åka till något särskilt ställe och som samtidigt vet exakt vad hen vill göra på det dära stället. Själv har jag ”bara” tre krav:

1. Jag tänker inte ligga på nån jävla strand och sola eller bada (bristen på pigment gör solen till min fiende)
2. Jag tänker läsa en jävla massa.
3. Får jag höra ett enda gnäll om min ”för varma” klädsel så kör jag en harakiri.

HJÄLP! Ok?

”mitt första hångel”

Eftersom någon sökt på det och hamnat på min blogg måste jag ju skriva om det! Tydligen så har jag skrivit ”mitt”, ”första” och ”hångel” tämligen nära varandra. Kalaset hamnade ju på google eller annorstädes.

Jag tror allvarligt att jag hade sånt där ”penetrativt sex” innan jag hånglade på riktigt. Det var ju så man hade lärt sig att det skulle göras – det där ”sexet”. Synnerligen om det skulle räknas som att man blivit av med oskulden. Och det var man ju tvungen att bli. Skönt att ens mål i livet förändrats med åren.

Första gången jag verkligen HÅNGLADE var nog… Få se nu. Nä, det är fan sant.

Jag hade ingen hångla-period. Inte ens en flirta-period. Jag var liksom utestängd från just de sociala förättningarna, när de utspelade sig. Med hjälp av folkpiss och hembränt lyckades jag accepteras in i de fina kretsar där kroppsvätskeutbyten skedde och det var ju precis efter att de dära perioderna ovan tagit slut och bli-av-med-oskulden-perioden precis kommit igång. Jag har missat något! Fan.

Usch vad mycket sex det blir hela tiden. Tänker jag inte på annat?

knep och knåp

Får tjejer höra att de är bra i sängen?

alltså jag drunknar!

Har ni läst senaste Bang? Har ni har ni??

Alltså shit. Och alltså, jag är inte ironisk nu men O.M.F.G. Jag har haft ett öga åt det här hållet länge, så klart, men senaste Bang satte dödsstöten.

Det är helt sjukt hur många helt sjukt bra förebilder/idoler/sånnadärfantastiskamänniskorenliksomvillliggamedtypjämt det dykt upp på sistone. Helt sjukt I tell you! Jag vill bara bada bland alla dessa kvinnor. Men tänk inte snuskigt nu för det är inte så jag menar. Det gör mig bara så glad! Jag blir innerligt lycklig av att läsa när Nour är arg. Och när Lantz är snygg på bild och är så mycket subjekt att jag sätter subjekt i halsen. Och när Lönn träffar Mede. Men så klart inte bara där.

När Annika Marklund läser innantill på Hallå P3. När Ugglas är med i Melodifestivalen. När Gudrun spöar skiten av Alla i Varje debatt. Liksom när mina polare tar plats!

Jaa, det gör mig jäkligt glad. Iaf. (nej då Tiina, oroa dig inte, du är fortfarande min favorit)

nerd söker nerd

Det är lite så att jag föredrar sällskapet av sådana som uppfostrats till att vara mindre manlig (dielaktal böjning av det ordet ja visst). Det resulterar i sin tur i att jag mest umgås med kvinnor. Folk med penis har en förmåga att vara, manliga, oftast.

Sen är det ju också så att jag faktiskt är ganska datanerdig. Av mig. Det finns många (män) som hakat på den hära nerdtrenden fastän de faktiskt inte Är särskilt nerdiga från början. Köper feta brillor och fyller dem med gaffa och sätter sig med en gammal fantomen blaska på kammaren. Och det är ju lite fånigt. Men om en verkligen ha roligt när en sitter och kodar samtidigt som folk på gatan utanför gastar om hur kul det är att hångla och dricka och umgås – då Är en en nerd. Nörd. På riktigt. Faktiskt. Jolt-colan är icke obligatorisk (hallå trocca är jävligt mycket godare).

Att mitt bästa ämne är fysik och att jag lagade radio-apparater när jag var åtta gör ju också sitt. (även om det inte är särskilt orginellt som ”man” att hålla på med sånt, argh)

Så. Föredrar i huvudsak kvinnor och är teknik-/datanerd.

Hur ofta tror ni att jag pratar kod med någon öht? Aldrig?
RÄTT! Grattis! Du har vunnit en jävla brödrost från Thorn! Så du måste pröjsa för den ändå! HA!

(Det är ganska övertydligt att jag känner att jag måste hävda mina kreativa och feminina sidor för att inte tas som jävlasepesnubbe va?)

bara för att

Vet inte men jag kände bara för att länka till den här artikeln på Newsmill. En förhoppningsvis konsekvensmässigt position outing. Själv är jag glad att jag inte visste vem Marie Plosjö var eller är. Mitt mediamotstånd fungerar!

jävla klädkoder

Jiddrade lite med Hanna Fridén angående några skisser hen gjort på ”snygga killar”. Hen höll inte riktigt med om att det inte fanns mindre könskodade och/eller politiserade klädesplagg än skjorta och slips. Ja, förutom en kaftan. Jag kan inte riktigt släppa det där…

En kjol är väldigt könskodad. Tom i Skottland som vissa ibland kan påstå annat om. En slips är likaså likartat könskodad. Det ger kanske fler blickar om en person med maskulint utseende bär kjol än om en med feminint utseende bär slips, fortfarande, men det gör inte att plagget är ”avkodat”. Det är fortfarande ett ”manligt” plagg. Utan tvekan.

Jag har egentligen bara ett bevis och det är att klädkoder bestäms, skapas och upprätthålls av normer – no shit sherlock. För att undersöka hurvida ett plagg är könskodat behöver en egentligen bara föra lite enkel statistik. Fler män än kvinnor bär slips. Fler kvinnor än män bär kjol.

Fler män än kvinnor bär skjorta.

Sen kommer vi till politiserade plagg. Samma här. Norm. Kostymnissar på Stureplan har – just det; kostymer. Gärna strikta och i tråkiga färger. Färgade kostymer är lite mindre borgerliga och randiga/rutiga hör hemma bland flumfolket (kreativa människor och annat löst folk). Blåställ är liksom lika med sosse. Det spelar ingen roll vad någon tycker. Kvinnor förtrycks.

Norm.

Nu är det lite fånigt oss tom sorgligt att jag jiddrar vidare med Hanna fastän hen troligtvis inte ens kommer att läsa det här inlägget. Men jag kunde inte låta bli. Det Är ju så övertydligt vem som har rätt! fniss

dilemma

Det har uppstått ett problem. Just nu så låtsas jag om som att det bara är inbicilla problem som uppstår i mitt liv, i min vardag. Därav detta dilemma. Jag hade nämligen tänkt tatuera mig. MIN FÖRSTA! Problemet är bara det att jag Vet att en annan Snubbe har en Likadan som den jag vill ha!

Jag har ingen aning om vem det är men jag vet att karln åtm har varit i Sthlm. Har nämligen sett den på ett mobilfoto på en blogg.

Ja. Det är Megaman. Från Megaman 1.

En vill ju vara originell med sina tatueringar dårå! Shit asså ba guuh!