kvinna är fel

16 januari, 2009

Varför ges kvinnor större ansvar gällande komsumtion? Har kanske med genuset kvinna i sig att göra? Kanske är det så att kvinnor ges större ansvar rent allmänt vad gäller omhändertagande och empati? Moral och etik är angränsande områden och även där har kanske kvinnor ett mindre utrymme att röra sig inom? Kan det vara därför duktiga-flickansyndromet skapats? En vanlig härskarteknik är skuldbeläggandet och härskartekniker som begrepp kom ju till via social forskning mellan kvinnor och män. Kan det vara så att allt detta är sammankopplat?

Jag skrev förut att Hanna skrivit ett inlägg om kvinnors ansvar. Det blev inte alls lika stor respons bland allmänheten som ämnet fick i mitt huvud men skit samma.

”Manlig konsumtion” har formats till att handla om nytto-saker, dvs saker som har något annat syfte än att bara vara fina medan ”kvinno-konsumtion” gjorts och görs till det motsatta. Rent historiskt inte så märkligt eftersom kvinnor inte hade egen ekonomi för inte så länge sedan. Marknaden, och konsumentbehovet, för kvinnor har alltså skapats ur ingenting. Kapitalism. Behoven av tex snygga kläder och smink är ju direkt skapade. Men även om tex behovet av en mobilkamera är minst lika skapat så lyckas den produkten/marknaden behålla sin status som nytto-produkt eftersom den faktiskt har ett syfte – om än en fånigt bekvämlighetsmässig sådan (eller är det för att syfte räknas som OK eftersom det är förknippat med manligt genus?).

Dessutom så är duktiga-flickansyndromet ett klassiskt sådant eftersom det fungerar likadant oavsett vilken sorts ”minoritet” det handlar om – eller rättare sagt; oavsett vilket maktstruktur du än är placerad i underläge inom:

  • Är du i underläge i en maktstruktur förväntas du vara solidarisk och omhändertagande mot andra som befinner sig i underläge i en annan maktstruktur oavsett vilken maktstruktur de befinner sig i underläge inom.
  • Dvs är du kvinna/feminist/invandrare/vegetarian/vänster/djurvän/homosexuell/mobbad/handikappad/osv så förväntas du känna sympati mot någon som är kvinna/feminist/invandrare/vegetarian/vänster/djurvän/homosexuell/mobbad/handikappad/osv.

Om man sedan vänder på steken; är det kanske så att män förväntas att vara svinaktiga, otrevliga och empatilösa? Förväntas män att strunta blankt i miljön för att kunna imponera på sin egen omgivning? Uttrycket penisförlängare kanske vidareproducerar idén om mäns konsumtion som en förlängning av den manliga sexualiteten?

Om man tittar på båda dessa genus kan man komma fram till att konstruktionen av både kvinnligt och manligt genus leder till dess skilnader och att förändringen av endast ett av dessa genus inte leder till någon förändring av maktstrukturerna kring samma genus.

Jag vill egentligen inte komma fram till något särskilt här eller bygga argument till mina åsikter. Men det är för mig tydligt att en förändring av det manliga genuset har lika stor vikt som en förändring av det kvinnliga för att vi ska komma närmare en idé om jämställdhet. Än så länge har däremot endast det kvinnliga förändrats med målet jämställdhet.

PS. Att säga att det manliga genuset förändrats eftersom män går med barnvagnar på stan och tillåts vara känslosamma är skitsnack. Båda genusen förändras över tid av sig själva – oavsett jämställdhetsnivå. Titta tillbaka några decennium så märker du att båda av ovanstående mansaktiviteter funnits i stor omfattning men att det inte förändrat makthierarkierna mellan könen/genusen eller förintat någon maktstruktur.

Lämna ett svar