nationalism, -ism
31 augusti, 2008
Idag satt jag och åt sunkmiddag på en sån där svensk kinarestaurang med Jayson som är DJ på Village på übermalm. Eftersom han är amerikan med Japanskt ursprung (Japanese-american) ser han ju inte alls på Sverige som sitt eget land. Vi pratade bland annat om rasism och hamnade osökt på ämnet nationalism. Han kände att den brist på nationalitet som vi har i landet är till ondo, om jag sammanfattar grovt.
Det jag kom att tänka på när vi pratade var hurvida det verkligen är något positivt med brist på nationalitet – eller inte. Jag har nämligen tagit för givet att brist på nationalitetskänsla är något positivt eftersom nationella gränser i första hand fungerar uteslutande för alla som inte “tillhör” nationen. De fungerar alltså som en värdestämpel och ger därefter ett liknande resultat som ras, klass, kön, osv – förtryckande. Ergo; negativt.
Kan det vara så att nationalitet har en poäng nu när nationer faktiskt existerar? Att de positiva eftereffekterna av nationalism faktiskt överväger de negativa som det ser ut nu? Att antinationalism endast fungerar som det ska när gränserna tas bort? Jag har ingen aning. Men att tanken inte slagit mig förut är intressant nog i sig. Det händer inte så ofta i min lilla skyddade värld.
