sällskap

Så gott som varje kväll när jag sitter och jobbar så sitter det en dam eller en herre och är lite (läs mycket) på lyret nere på en bänk utanför mitt fönster. De tycker om att prata med sig själva.

Så jag är aldrig ensam. Åtminstone inte nu när det fortfarande är ”varmt” ute.

Om damen som sitter där ikväll inte lät så brysk skulle jag gå ner och ta en bild på henne. När jag också har 40,000 läsare kommer jag inte att banga.