trassel trassliga

Är det bara jag som tydligen bara faller för människor som är allmänt komplicerade, har genomgått åtminstone Ett sorts trauma och gått kanske ett par år i terapi pga något annat knas?

I mitt fall är det kvinnor.

Det har i och för sig inte hunnit bli särskilt många, ännu. Falla på riktigt har jag bara lyckats med 4.5 gånger. Men detsamma gäller sådana jag inte fallit för men kanske varit intresserad av, mer allmänt som människa.

En enkel analys är att de bara helt enkelt är intressanta. Innehar en massa spännande erfarenheter, känslor och uttryck. Den sorten som är helt nya för mig. Och att sådan livserfarenhet bygger en stark personlighet.

Men det känns som en för ytlig analys. Det beror säkert på något konstig komplicerad del av min personlighet. Eller nått. Jag kanske vill ha någon att rädda, någon att ta hand om. Och så tror jag blint att jag faktiskt klarar av det, åtminstone mitt undermedvetna. Har någon seriösa issues så läker inte lite kärlek biffen.

Komplicerade men mindre psykiskt och känslomässigt labila mottages glädjeligen.

Ett knasigt tillägg är att jag alltid tycker att flator är snyggast. Men det får bli ett annat inlägg…