tell me you love me

Är du som jag när det kommer det tv-serier; less på intriger och drama som passar bra på teater men dåligt i en serie som ska föreställa en gestaltning av real life? Då kanske tv-serien Tell me you love me är något för dig, ockå.

Vissa föredrar den sydamerikanska stilen; drama, Drama, DRAMA!! Ni kan sluta läsa. Det hjälps i just det här fallet att intressera sig för relationer människor emellan eftersom hela serien på sätt och vis kretsar kring  en terapeut/psykolog och dennes patienter. Och det krävs en kärlek till det någon sorts realism – i det här fallet ett försök att fånga intressanta relationer i helt vanlig vardag bland vita medelklassamerikaner.

Det serien blivit känd för är de hudfyllda sexscenerna men tråkigt nog mest för att man får se så mycket mer än vad som är brukligt i amerkansk tv i allmänhet – vi snackar alltså könsorgan, från och till. Men det som är fint är att inte heller sexscenerna är dramatiserade och överdrivet romantiska, heteronormativa eller helt enkelt väldigt dåligt representativa för sexlivet hos planetens befolkning. De har sex bara. Inget mer än så.

Skådisarna är inte översminkade. Ljuset består inte bara av glamorspotlights. Kameravinklarna är inte komplicerade. Tempot är inte stressande. Intrigerna är inte korkade.

Det är bara riktigt jävla bra.