statistik och ”kändisar”

Det är ju underbart otroligt fantastiskt intressant. De där kändisnamnen jag skrev in i ett inlägg har gett mig en massa träffar. Nästa test kommer att innefatta en mer straight forward-metod där rubrik och ingress kommer att innehålla sex och kändisnamn. Vi får se om det fungerar ÄNNU bättre, eller inte.

Det är lättare att lura systemet än jag trodde.

nationalism, -ism

Idag satt jag och åt sunkmiddag på en sån där svensk kinarestaurang med Jayson som är DJ på Village på übermalm. Eftersom han är amerikan med Japanskt ursprung (Japanese-american) ser han ju inte alls på Sverige som sitt eget land. Vi pratade bland annat om rasism och hamnade osökt på ämnet nationalism. Han kände att den brist på nationalitet som vi har i landet är till ondo, om jag sammanfattar grovt.

Det jag kom att tänka på när vi pratade var hurvida det verkligen är något positivt med brist på nationalitet – eller inte. Jag har nämligen tagit för givet att brist på nationalitetskänsla är något positivt eftersom nationella gränser i första hand fungerar uteslutande för alla som inte ”tillhör” nationen. De fungerar alltså som en värdestämpel och ger därefter ett liknande resultat som ras, klass, kön, osv – förtryckande. Ergo; negativt.

Kan det vara så att nationalitet har en poäng nu när nationer faktiskt existerar? Att de positiva eftereffekterna av nationalism faktiskt överväger de negativa som det ser ut nu? Att antinationalism endast fungerar som det ska när gränserna tas bort? Jag har ingen aning. Men att tanken inte slagit mig förut är intressant nog i sig. Det händer inte så ofta i min lilla skyddade värld.

syntax error

Denna dag har endast innehållit bakfylla grande.

Det är tydligt att den kreativa delen av min hjärna buggat ut totalt och stängt ner i väntan på reparation.

Vi får hoppas att servicetiden är bättre här än hos normala teknikåterförsäljare.

en jäkla strultölp

…är precis vad jag är. Gårdagen blev jobbig. Inte så att jag höll på att dö från att ramla ner från hustak men ändå jobbig. Det jag upplever jobbigt är oftast relations- och/eller känslorelaterat. Så även i det här fallet.

Jag blev upplyst om att jag varit riktigt dum. Elak. Sånt man säger att man inte gör med flit.

Jag visste att jag hade varit ego. Och sättet jag gjorde det på var tredje gången i rad. Men ond.. Nae.

Det var flera år sen, jag kommer inte ens ihåg riktigt* när, var och hur det gick till. Jag började lära känna en tjej iaf. Jag tyckte om henne men mer än så visste jag inte. Efter ett tag* försvann jag, liksom. Slutade höra av mig och så men kommer inte ihåg varför*. Kan tilläggas att hon inte är en höjdare på att höra av sig om hon tror sig känna av en anledning att inte göra det. En tid senare* ses vi igen och träffas sporadiskt under en kort tid, det blir intimt och så försvinner jag igen. Den gången för att jag kände mig pressad. Inte personligen av henne, det var bara oturlig timing i mitt liv. Ytterligare en tid senare började vi ses igen och den här gången försöker jag ge oss en chans – jag förstod att hon gillade mig relativt mycket och jag visste ju att jag gillade henne också. Jag visste bara inte hur mycket och det enda sättet jag vet går att tillgå för att lista ut det är att ”ses”. Det blev intimt på flera nivåer. Alla nivåer som behövs för att komma nära någon – förutom den känslomässiga förståelsen oss emellan. Men. Sen förvann jag igen.

Det var så jävla taskigt och ego och jag är en jävla skitstövel.

Jag är säker på att jag inte förstod hur mycket jag sårade henne. Men det som är extra jobbigt är att jag inte är säker på om jag omedvetet och/eller undermedvetet förträngde att jag faktiskt visste.

Frågan är alltså hur stor skitstövel jag verkligen är. Stor eller MEGASTOR.

Pest eller kolera.

* Jag kommer sällan ihåg i vilken ordning saker skett i mitt liv eller när de faktiskt hänt med allmän västerlänsk kalenderräkning. Min hjärna verkar helt enkelt inte prioritera de detaljerna. Jag kommer nästan bara ihåg känslointryck – vilket räcker jäkligt långt för det mesta. Turligt nog.

sällskap

Så gott som varje kväll när jag sitter och jobbar så sitter det en dam eller en herre och är lite (läs mycket) på lyret nere på en bänk utanför mitt fönster. De tycker om att prata med sig själva.

Så jag är aldrig ensam. Åtminstone inte nu när det fortfarande är ”varmt” ute.

Om damen som sitter där ikväll inte lät så brysk skulle jag gå ner och ta en bild på henne. När jag också har 40,000 läsare kommer jag inte att banga.

manlighet minus

Jag var och skulle köpa ett skrivbord i förrgår – hamnade till slut på ikea. Men det är lika bra för skrivbord är lika mycket slit och släng för mig som pennor och cyklar är allmän egendom, för mig.

Problem nummer 1:
Ikea har 8421079 st olika bordsskivor. Ungefär 200 av dem är hörnskrivbord vänster björkfanér. Vilket inte intresserar mig det minsta men det är typ det enda man ser när man går till skrivbordsavdelningen eller surfar runt på deras hemsida. Jag tog svartbrun, en som låg till höger. Sen ska man välja ben också. Jag bestämde mig för att alla var fula.

Problem nummer 2:
När jag ändå till slut gick med på att jag inte kan sitta på golvet så bestämde jag mig för ett par ben som åtm inte såg förjävliga ut. De heter nästan samma sak som bordsskivan. MEN. De passar inte. Jag köper skiten ändå och planerar in en tripp till någon verktygsaffär. För på verktygsaffärer kan man köpa bågfilar.

Problem nummer 3:
Man måste köpa fyra ben till ett bord för att saker inte ska hasa ner på golvet hela tiden. Två räcker inte. Det upptäckte jag när jag kommit hem och står med bågfil och skruvmejslar i högsta hugg. Tur att mitt förra skrivbord också var från Ikea (fast egentligen var mer ett köksbord).

Resultat:
Ett skrivbord med olika ben. Bågfilen fick göra sitt också men det blev snett och jävligt. Jag antar att jag får minuspoäng både på manlighets- som på vuxenskalan för det här projektet. Hejja Oscar.

Bilden visar min enormt spartanska arbetsplats hemma. Pilen pekar på den del jag sågade av. Smilyn visar vilka fina smilys jag kan göra.

sex orgier fisting för fan

Jag läste precis ett för mig roligt inlägg, som samtidigt har ett tragiskt innehåll, på bloggen Vi som aldrig sa sexist. De är sådär smarta av en jäkla massa anledningar men just nu för att de har en rubrik som bara är till för att locka google-sökningar.

Så. Jag gör samma sak precis nu! Men. Jag har ett körsbär på toppen. Jag ska skriva in en massa namn på ”kändisar” som jag säkert aldrig har träffat och kanske inte ens vet hur de ser ut (jag är värdelös på namn). Så får jag också ännu fler träffar!

Eh. För det är ju bra med träffar? Right? Nä, visst fan, poängen är ju att någon kanske läser, inte klickar. Jaja, jag gör det bara för att det är kul då (jag hoppas någon ger mig på näsan för att ”den där är inte alls lika känd för den där”).

Mini Andén, Alex Klingstedt, Clara Holmström, Uffe Ekberg, Catarina Hurtig, Nicolas Nath, Micael Bindefeld, Drottning Silvia, Kronprinsessan Victoria, Fredrik Reinfeldt, Wille Crafoord, Leif Pagrotsky, Amy Diamond, Björn Gustafsson, Anna Hibbs, Viktor Barth-Kron, Andreas Kleerup, Frida Fahrman, Katrin Schulman, Annika Marklund, Kristoffer Ahlbom, Peter Forsberg, Blondinbella, Leona Axelsen, Kristoffer Ahlström, Maria Andersson, Johanna Asplund, Rafael Edholm, Josef Fares, Petra Hultgren, Freja Kjellberg, Carolina Gynning, Martin Björk, Rafael Edholm, Alex Schulman, David Hasselhoff.

tv-spel och rödvin = ligga

Jag blev nyss påmind om en gång då jag blev hembjuden till en fager rödett på lite tv-spel och rödtjut. Det låter asnajs – eller hur? Så tänkte jag också. Sen hamnade vi mellan… Nae, fel, ovanpå lakanen – utan kläder och allt – vilket ju bara var ännu trevligare.

Grejen är att jag inte alls åkte dit i tron om att få till det. Jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken – och jag brukar tänka sådana tankar även fast jag inte borde, ibland. Juste rödhåring, tv-spel, vin, osv räcker gott och väl som argument. Det hade räckt med rödhåringen som argument så hade jag hoppat på tuben.

Frågan är om jag verkligen var naiv och korkad den där kvällen? Jag har faktiskt ingen aning. Det kanske bara är jag som bjuder på rödvin för att det är gott och jäkligt najs att bli kramsjuk, även fast man kanske inte har någon att kramas med. Nä, inte bara, men du fattar.

Jag brukar iofs inte heller bli hembjuden till någon för att lira tv-spel särskilt ofta. Det suger. Så, se så, bjud hem mig.

fria val! ja, hurra!

Kommenterade ett inlägg som Johnny skrivit och hamnade i kommentarskedjan på ämnet val, nära besläktat med ett av mina favoritämnen; ”det fria valet”. Idén är en stor och korkad illusion.

Jag har massor med exempel för att styrka min tes men det räcker med ett:
Tänk efter nu. Har du valt din religionstillhörighet?

Nä. Biff.

trassel trassliga

Är det bara jag som tydligen bara faller för människor som är allmänt komplicerade, har genomgått åtminstone Ett sorts trauma och gått kanske ett par år i terapi pga något annat knas?

I mitt fall är det kvinnor.

Det har i och för sig inte hunnit bli särskilt många, ännu. Falla på riktigt har jag bara lyckats med 4.5 gånger. Men detsamma gäller sådana jag inte fallit för men kanske varit intresserad av, mer allmänt som människa.

En enkel analys är att de bara helt enkelt är intressanta. Innehar en massa spännande erfarenheter, känslor och uttryck. Den sorten som är helt nya för mig. Och att sådan livserfarenhet bygger en stark personlighet.

Men det känns som en för ytlig analys. Det beror säkert på något konstig komplicerad del av min personlighet. Eller nått. Jag kanske vill ha någon att rädda, någon att ta hand om. Och så tror jag blint att jag faktiskt klarar av det, åtminstone mitt undermedvetna. Har någon seriösa issues så läker inte lite kärlek biffen.

Komplicerade men mindre psykiskt och känslomässigt labila mottages glädjeligen.

Ett knasigt tillägg är att jag alltid tycker att flator är snyggast. Men det får bli ett annat inlägg…